Dear Mr Ambassador, Dignitairies, Kära vänner
Hur mår ni?
Ja, det är en retorisk fråga, men viktig för oss alla.
Krig är otäckt, det drabbar alltid oskyldiga civila. Bilderna på döda barn och oskyldiga familjer som drabbas om det så är i södra Israel eller i Gaza berör oss alla illa. Så är det oavsett var i världen det sker eller vem det än drabbar, krig är avskyvärt! Ofta grymt och onödigt men ibland nödvändigt och i många fall en fråga om långsiktig överlevnad och försvar mot terror och hot. Det finns många exempel på det i världshistorien.
Vi och västvärlden vet att Hamas inte accepterar Israel som stat. Vi vet att Hamas i det mesta de företar sig bryter mot mänskliga rättigheter och folkrätten. Det är inte ens en diskussionsfråga. Det är en TERRROORGANISATION som inte bara terroriserar Israel utan också sina egna. På YouTube kan ni själva lyssna till Hamas ledare som klart uttalar att de väljer döden, därför att Israel värderar livet! Det är för våra värderingar ett helt främmande resonemang.
Vi vet att israel som krigförande stat har den högsta etiska standarden i världen. Vi vet att Israel har ett nära samarbete med alla hjälporganisationer för att minska civilbefolkningens lidande. Vi vet att Israel spenderade miljarder på att använda vapen och tekniker som minimerade civila offer. Vi vet att israel kontinuerligt försett Gaza med humanitär hjälp som delvis inte kommit fram pga Hamas konfiskerat den, Vi vet att Israel under 4 år avstod från att åtgärda Hamas och Irans vapenuppbyggnad i Gaza av hänsyn till de civila offer som oundvikligen skulle komma. Detta framhålls aldrig i svensk media som en medveten strategi från Israels håll. Det klassas som Israelisk propaganda.
Polisen har samtidigt tvingats dubbla bevakning av våra judiska institutioner. Om det är en demonstration för palestinierna så måste bevakningen öka runt våra judiska institutioner, om vi håller en egen demonstration så måst vi också ha extra bevakning. Varför är det vi som måste bevakas varje gång. Varför brinner våra begravningskapell, varför får vi hotbrev och varför klottras det på våra dörrar. Varför tar inte polisen bort skränande demonstranter motdemonstranter vid Citykyrkan så att våra föräldrar som genomgått holocaust slipper hör detta skrän en gång till.
Vad spelar det då för roll att vi är kritiska till israel, eller vill sträcka upp handen och säga jag är svensk jude och har inget med Israel att göra. Det blir en existentiell fråga för var och en.
Vem är jag, vilken roll spelar jag? och i vilken pjäs spelar jag med i, och vem regisserar?
Vi mår dåligt och hukar oss, när vi borde stå rakryggade. Jag tror att det för att vi inte förstår vad som händer och att vi inte själva bestämmer. Andra starka krafter spelar här ett spel.
Vad heter pjäsen:
Pjäsen är gammal och en klassiker den heter antisemitismen, den har inte glömts bort utan den är ånyo aktuell. Denna används skoningslöst för att demoralisera oss.
Regissören är Iran, Hamas och Hizbolla som sprider, och finansierar en global antisemitism. Det är fullt av detta i TV, barnprogram och media. De använder systematiskt ett antisemitiskt bildspråk där den blodtörstige och oförsonlige juden frammanas genom ett bild- och språkbruk där bilder på döda palestinska barn visas och illustrerar övervåld, övervåld är en synonym för den blodtörstige juden, och genom att blanda ordet Israel med judar. Man använder ord som koncentrationsläger och förintelsen på israel för med projicerar man sin egen uttalade blodtörst på israel och oss judar. Allt med lögner och överdrifter. Media kan uppenbarligen nu inte göra skillnad mellan judar i Sverige och Israel och landet Israels legitima behov att försvara sina medborgare. Man bortser från de lidande, hot och dilemman som Israel som en modern demokrati står inför. Detta sker ofta helt omedvetet, ibland medvetet och det är vår skyldighet att påtala dessa glidningar. När Eli Göndör i TV vägrar att svara på frågan som den ställs, är det just för att den ställs med utgångspunkten, ”varför ska ni döda så många?”
Det orsakar tittarstorm, och redaktionen verkar inte förstå vad som hände.
Det blir än tydligare när svenska partiledare och parlamentariker som representerar nära 50% av den svenska befolkningen går i samma demonstrationståg tillsammans med Hamasanhängare, där hakkors och davidsstjärnor sammanflätas, där den ideologi som ett expansionistiskt Iran, ett Hamas med en Salafistisk ideologi som vill ta tillbaka Islam till medeltiden, erövra och som står för terror mot civila och där antisemitismen är ett direkt arv från den nazistiska ideologin.
Det får mig att må illa. Hamas retorik är densamma och slutmålet är densamma som nazisterna hade för 70 år sedan. Det är med dem som våra politiker visar solidaritet. De borde skämmas, har de inte lärt sig någonting!
Vi inom de judiska församlingarna måste våga protestera högljutt och offentligt.
Tack!